Det finns många olika mögel– och bakteriearter och nedan presenteras några av de vanligaste problem– och indikatororganismerna.

Aspergillus versicolor

Den kan växa från låga till höga fuktmängder och tillhör den grupp svampar som först koloniserar fuktiga byggnadsmaterial.

Aspergillus versicolor förekommer i många olika varianter där en del har rapporterats bilda mögelgifter (4 olika sorter). Dessa är dock rapporterade från spannmål, där den är vanligt förekommande.

Denna svamp förekommer också i mikrobiellt skadade hus, men någon produktion av sådana mögelgifter har ej rapporterats i byggnadsmiljöer. En del varianter som växer i byggmaterial kan dock bilda starkt irritanta doftämnen.

Temperaturintervallet är ganska brett från +4°C till +40°C.

Cladosporium

Cladosporium är en svamp som är mycket vanlig på fuktigt trämaterial och i utomhusluft. Den har relativt höga fuktkrav och förekommer därför främst i sådana miljöer.

Cladosporium är mörkfärgad och tillhör s.k. “svartmögel”. Den har svart-grön botten med svartbruna sporer.

Svampen har en förmåga att bilda stora mängder sporer som lätt blir luftburna vilket kan leda till att många känsliga människor blir allergiska mot denna svamp.

Scopulariopsis

Denna svamp kan växa under torra förhållanden och utnyttjas ofta som mat för kvalster.

Svampen är speciellt resistent mot arsenik och växer med lätthet på arsenikinnehållande färg.

Den förekommer ofta i samband med hussvampsangrepp. Inte nog med detta, svampen är dessutom patogen och orsakar mykos i lungor, på hud och naglar, och den kan även orsaka djupa magsår.

Trichoderma

Trichoderma är en av de mest spridda svamparna globalt sett. Den klarar sig i mycket fuktiga miljöer såväl som i torra (hög osmos).

Den trivs i naturliga, såväl som i mycket förorenade miljöer, pH-intervall för tillväxt är 3-8.

Trichoderma är relativt okänslig för antagonistisk effekt från andra mikroorganismer. Den hålls dock tillbaka av Chaetomium och Stachybotrys.

Den är mycket vanlig på fuktiga träytor och bildar då ett stort antal sporer som ger ett grön-vitt utseende.

Trichoderma har även visat en stark förmåga att bilda toxiska (giftiga) substanser. Det är ej lämpligt att den förekommer i luftburen form. När den växer på odlingsmedier bildar den en mustig mögelodör.

Wallemia

Wallemia tillhör den grupp svampar som först koloniserar fuktiga byggnadsmaterial.

Denna svamp förekommer ofta i stallmiljö där hästar har hälsoproblem. Om Wallemia saneras blir hästarna friska. Det är ej fastlagt om det är Wallemia i sig som orsakar problem eller om den endast är en indikator.

Wallemia växer bäst i halvtorra miljöer, tillväxten är ändå noterbart långsam. Den har påträffats i skadade organ hos människa såsom vävnader från lungor, tårkanaler, hud m m.

Chaetomium

En svamp som förekommer på cellulosa rikt material som papper, gips, masonit, spånskivor m.m.

Under metabolismen bildar svampen ”geosmin” vilket upplevs som en mycket tydlig ”mögellukt”. Se även ”Streptomyces”.

Aspergillus nidulans

Denna mögelsvamp är generellt förekommande i jord och i odlade produkter som kan ha varit felaktigt lagrade. Inomhus kan den finnas i t ex damm från mattor och madrasser, förmultnande trä, kompost eller luft.

Trots att man i dagsläget inte påvisat att A. nidulans producerar toxin där den växer naturligt, kan den bilda cancerframkallande toxin då den odlas på olika laboratoriemedier.

Serpula lacrymans

(Hussvamp)

Hussvampen är den mest fruktade brunrötesvampen inomhus som på kort tid allvarligt kan skada konstruktionen. Den uppträder framför allt i byggnader med dåligt ventilerade utrymmen, dit fukt tillförts och stannat kvar. Vanligen påträffas den i krypgrunder och källare, i bjälklag, syllar, blindbottnar och i anslutning till våtutrymmen.

Fruktkroppen är brun till brun-gul, pannkaksliknande, ca 1 cm tjock och någon till några dm2 stor. Sporerna som vanligtvis bildas i enorma mängder är vanligast rostbruna till färgen.

Hussvampen tål frost och långvarig uttorkning (>9 år) men mycelet dör om temperaturen under en längre period överstiger 40 ºC. Sporerna är något känsligare än mycelet och förlorar sin groningsförmåga efter 2 – 4 års lagring.

De livskraftiga mycelsträngarna, som kan bli upp till 4 m långa, transporterar näring och vatten och kan i dåligt ventilerade uttrymmen fukta upp torrt trä och möjliggöra för svampen att få fäste. Strängarna kan växa genom murfogar, bakom putsväggar och över oorganiska material som sten, tegel och metall och sprida sig långt från ursprungshärden (>12 m).

Hussvampen har en förmåga att förstöra >35 % av ett trämaterial på 4 månader. Barrved angrips i högre grad än lövved.

Streptomyces

Streptomyces är en bakterie. Den bildar ett trådverk när den växer och liknar därför till sitt utseende en svamp. Man trodde förr i tiden att det var en svamp, men det är en bakterie som också fungerar som en sådan.

Den har vissa framträdande egenskaper som att bilda sporer vilket gör att den överlever torka och andra negativa fysikaliska faktorer. Man har bl. a. sett att en uttorkningsperiod på över året krävs för att helt avdöda en population.

När Streptomyces förekommer i byggnadskonstruktioner orsakar den problem genom att bl a bilda ett “jorddoftande” ämne, “geosmin”, som många förknippar med typisk “mögellukt” eller “jordkällardoft”. Detta ämne är mycket svårt att sanera kemiskt, exempelvis orsakar en ozonering att lukten endast försvinner temporärt för att återkomma efter ett par veckor eller tidigare. P g a det ovan nämnda tillhör Streptomyces gruppen problemorganismer.

Streptomyces i luftburen form korrelerar med respiratoriska problem.

 

© Pegasus Lab.